Kapacitet - förmågan att uppfatta, förstå och utföra

“The two most important days in your life are the day you are born and the day you find out why." – Mark Twain

Vilket är egentligen viktigast - förmågan att utföra, förståelsen varför det ska utföras så att det är rätt sak som blir gjord eller förmågan att manövrera när det inte blir som det var tänkt?

Om kapacitet

Idealet är att vara stark, snabb och snygg – då kommer allt att bli bra - eller hur? Det hjälper förstås att vara smart också. I bästa fall premieras det om man dessutom visar empati och omtanke mot sin omgivning.

Det som lärs ut i skolan och får mest uppmärksamhet i media är just intellektuell och fysisk förmåga. Det är jätteviktigt och utgör fundamenten för att kunna uppfatta, förstå och utföra saker. Däremot är konsten att vara människa något som kanske får för lite plats. När vi går in i vuxenlivet är vi ganska torftigt förberedda i att navigera i den tillvaro som vardagen innebär med utmaningar, motgångar och märkliga saker som pågår runt oss, bland oss och ibland inom oss själva.

För att vara en väl fungerande människa behöver vi dels ha redskap och förmåga att förstå vad vi vill och hur vi vill vara. Sedan behöver vi förstå hur vi ska ta oss an det och ha kapacitet att genomföra det. Sist men inte minst behöver vi förmågan att parera och anpassa när det inte blir som vi trodde eller hoppades. Det behövs mao några pusselbitar till förutom de fysiska och intellektuella.

Fyra perspektiv av en väl fungerande människa

Det faller sig naturligt för oss att tänka på kapacitet i termer av att exekvera och leverera. I arbetslivet har vi även börjat uppmärksamma vikten av emotionell förmåga eller ”EQ” för att få till ett fungerande klimat och samarbete. Det vi glömmer att ta in är den spirituella kapacitet som managementkonsulten Robert Glazer tar upp i boken Elevate. Och nej, spirituell handlar i det här sammanhanget inte om gudar, andar eller övernaturliga ting, det handlar om att ha en tydlig intention och en stark ande – att ha ”geist” och inte vara andefattig.

Robert Glazer beskriver kapacitet i fyra perspektiv som behöver vara i proportion till varandra för att man ska vara en väl fungerande person. De behöver också växa i takt med varandra för att man ska bli en större människa:

De ”hårda” förmågorna är tydliga och mätbara

• Fysisk kapacitet Energi och Uthållighet. Det kan vi alla relatera till. Ork och styrka.

• Intellektuell kapacitet Förståelse, förmågan att analysera, dra slutsatser, förstå vad som är rätt tillvägagångssätt och att planera

Så långt allt väl men för att fungera i en social tillvaro och inte minst hantera sig själv behöver vi också ”mjukare” förmågor

• Emotionell kapacitet Empati och samspel, förmågan att uppfatta, känna av och navigera i sin omgivning. Det handlar om att hantera relationer, frustration, friktion och motgångar. Att vid rätt tillfälle, även när det bär oss emot, lagom mycket aktivera rätt del av hjärnan och det autonoma nervsystemet som styr våra känslor och reaktioner.

Sedan har vi det fjärde och kanske mest kontroversiella perspektivet, som ligger vi en bit utanför det traditionella idealet av en stark och kompetent person:

• Spirituell kapacitet Att förstå i vilken riktning du vill gå, vad som är din kompass och hur du vill vara; som ska guida dig i dina beslut; som du ska stämma av dina handlingar och prioriteringar emot; som ska vara ditt rättesnöre i dina relationer. Det handlar om dina grundläggande värderingar och principer som du lutar dig emot och står uppför även i de situationer då det är till din nackdel eller kommer att kosta dig något. Det kan handla om att vara lojal (emot något eller någon), ärlighet (mot dig själv och mot andra), situationer du vill eller inte vill försätta dig i, att ha empati och visa förståelse även när någon kanske inte förtjänar det. Att ha modet att ibland omvärdera sina värderingar och principer och framförallt att omsätta dem i konkreta handlingar även när det vore bekvämare att låta bli.

Det som mäts är det som premieras?

Skolans läroplaner innehåller förvisso moment som ska förbereda oss i konsten att vara människa.  Ändå är vi sämre rustade i det avseendet än i att leverera och exekvera.

Kan det vara så att det som prioriteras och premieras är det som kan mätas, så som intellektuell och fysisk kapacitet där vi har både betygskriterier och nationella prov.  Hur skulle ett nationellt prov i färdigheten att vara en tillfreds, väl fungerande människa kunna se ut?