Att ta beslut och kostnaden för Status Quo

“”Kaos och oreda är inget annat än uppskjutna beslut”.

-Okänd

Du som läser det här har säkert till och från reflekterat över att man borde leva mer ”i nuet” och att vi tillbringar alldeles för mycket tid till att älta det som varit och att hoppas eller oroa oss för något vi ändå inte kan påverka.

Ett mer tveksamt argument som ibland hörs från människor som säger sig ”leva fullt ut” är att de ”älskar kaoset” i meningen att det står för en dynamik, medan struktur och ordning skulle kväva all spontanitet och kreativitet.

Vikten av att vara närvarande i nuet instämmer jag helt i. Däremot, att oordning skulle vara en förutsättning för dynamik eller frihet att agera utifrån inspiration – att fånga dagen – är jag mer tveksam till. Tvärtom påstår jag att ett mått av struktur och systematik skapar förutsättningar för just det.

Att ta ansvar för sig och sin tillvaro

Om man är en något så när ansvarskännande individ, som inte förväntar sig att andra ska ta reda på och rädda mig från det kaos jag själv skapat, så leder en brist på förutsägbarhet och fast grund att stå på snarare stress och oro än en känsla av frihet. Har du ordning i dina åtaganden och förmågan att fatta rationella beslut i det som utgör basen i Maslows behovspyramid (mat, säkerhet, trygghet och gemenskap, ekonomi) så minskar risken för att de centrala behoven ska rasa samman. Det ger ett större utrymme att röra sig fritt och kreativt i de högre lagren av pyramiden som exempelvis handlar om relationer och självförverkligande. Om grunden är trygg så blir också riskerna du tar i de övre lagren mindre fatala – alltså större frihet att upptäcka, lära, utveckla eftersom det finns en stabil grund att falla tillbaka på om något skulle gå snett.

Tidigare inlägg har bland annat handlat om hur vi kan ta reda på vad som verkligen är viktigt i tillvaron – till skillnad från allt brus och andras eventuella tyckanden. Vi har lyft vikten av att skapa balans och prioritera rätt. Vi har också diskuterat varför vi ska skilja mellan det vi kan påverka och det vi helt enkelt har att förhålla oss till. Med andra ord en struktur så att man inte bara far dit det för tillfället blåser utan har en riktning som leder dit man vill. En central del i att få det som är viktigt att bli av och att få ordning i sin tillvaro är att fatta bra beslut när det behövs: Tex ska jag gå till höger eller vänster eller ska jag bli stående på ett ben, finns det något jag måste plocka bort eller något som behöver läggas till – vilka beslut behöver jag fatta och committa mig för så att det händer?

Konsten att ta bra beslut – när det behövs

Så hur gör vi då för att fatta medvetna och kloka beslut i viktiga frågor, vad är konsekvensen av att inte ta ett beslut och vad är det som gör att vi inte tar de beslut vi behöver?

I yrkeslivet finns ofta strukturer och verktyg till stöd i form av arbetsprocesser, mallar, matriser och diverse kriterier. Men hur ser det ur i det privata – hur tar vi de beslut som påverkar det allra viktigaste i tillvaron: vårt eget och våra närmastes väl och ve? Tar vi medvetna och väl underbyggda beslut eller går det på ”feeling”, minsta motståndets lag eller kanske rent utav rädsla och riskminimering - man vet vad man har men inte vad man får?

Det finns säkert lika många idéer och eleganta strategier som det finns självutnämnda profeter i ämnet. Här är två knep som är enkla att tillämpa och kan fungera olika bra i olika situationer och för olika människor

Ett “Hela-Kroppen-Ja” eller “Tack-men-Nej-tack”

Som kloka och medvetna individer vill vi gärna tro att vi tar kloka och genomtänkta beslut, därför efterrationaliserar vi ibland våra beslut oavsett på vilka grunder vi tagit dem. Dvs vi hittar i efterhand argument till varför ett beslut var det bästa även om vi tog det på andra grunder. Faktum är att de flesta besluten påverkas till stor del av instinkter och känslor och inte så mycket av logik och klokskap som vi skulle vilja tro. I bildlig mening är det tre system som är i spel när vi tar ett beslut:

- Hjärtat: Känslan av något vi väldigt gärna vill, hoppas eller fruktar

- Magen: Våra instinkter eller om man så vill intuition, en känsla eller föraning om att något kommer att bli bra – eller ett skav – det är ngt subtilt som inte stämmer även om jag inte kan sätta fingret på.

- Hjärnan: Det resonerande, kloka, rationella och logiska. Vägandet av för och nackdelar.

Vi premierar gärna det rationella tänkandet – att ta kloka och genomtänkta beslut. Problemet med att fatta beslut bara med hjärnan är att vi dels tappar bort det vi innerst inte vill. Och vad är egentligen meningen att välja en väg, relation, arbete etc om det inte är i linje med det vi egentligen vill och längtar efter? Exempelvis gamla tiders resonemangsäktenskap - rationellt men inte så kul. Eller att stanna på ett jobb bara för att det är en bra karriär och bra betalt om du lider 8 timmar om dagen. En annan nackdel med att bara vara i huvudet – en huvudfoting - är att de gånger vi fattat riktigt dåliga beslut kan vi mycket väl ha gjort en korrekt analys utifrån de fakta vi hade, problemet är att tillvaron är komplex och vi har sällan koll på alla omständigheter som påverkar oss. Fakta och riskanalyser är helt enkelt inte ett tillräckligt beslutsunderlag.

De flesta riktigt dåliga beslut jag har tagit har verkat rationella, eller så har jag gått för mycket på hjärtat och blivit förförd av något jag väldigt mycket ville eller hoppades skulle bli på ett visst sätt – men jag har inte lyssnat på varningssignalerna i magen. Det där instinktiva intuitiva som gör att något inte känns helt bra – men inte är så högljutt. Någon har sagt att kroppen vet vad som är rätt långt innan din långsamma rationella hjärna resonerat sig fram till det. Det här blir extra viktigt när du är under stark tidspress eller har dåliga fakta. Hur känns beslutet rent instinktivt, moraliskt, empatiskt? Är det inte ett ”Hela kroppen JA” så kanske det ska vara ett ”NEJ”.

Det viktiga är att inte förlita sig helt och hållet på ett system. En metod eller ett koncept som fungerar väl inom vissa ramar kan leda helt fel utanför samma ramar. Att exempelvis alltid gå på intuition kommer förr eller senare att leda helt fel, tex i en situation där man saknar tidigare erfarenheter eller referenser att navigera utifrån. Att kombinera olika metoder i en osäker situation kan både påvisa och kompensera för de brister som finns i alla angreppssätt.

Att syna sin rädsla & kostnaden för Status Quo

En mer strukturerad form av beslutsfattande kan vara bra i större frågor. Det kan handla om att flytta till en annan ort, en ny nära relation, köpa en bostad eller någon form av större investering. Även här är det viktigt att lyssna på alla tre systemen men om frågan är stor kan det behövas ett mer systematiskt vägande av för- och nackdelar

Det kan se ut så här:

- Vilka är uppsidor, de positiva effekterna om det går som jag hoppas?

- Vilka är nackdelarna och riskerna – tänk om det går fel? Exempelvis om jag byter arbete och det visar sig att jag inte trivs, det blir neddragningar och jag är sist in. Eller om jag flyttar till en ny stad och så trivs jag inte alls på den nya platsen?

Beroende på hur man är som person, en försiktig och inte så riskbenägen pessimist eller en obotlig optimist, tenderar man att övervärdera den ena av de två fallen. Ett sätt att balansera sina slagsidor är luta sig emot tre mekanismer

1. Good enough

Antagligen blir det inte riktig så bra som du hoppats men heller inte en katastrof. Hur troligt är det att 50% eller 75% av förhoppningarna slår in, är det fortfarande ett bra beslut?

2. Fear Setting:

Vi oroar oss ibland oproportionerligt mycket för vad som skulle kunna hända. Fear setting går ut på att fråga sig först och främst hur troligt är det att det vi fruktar verkligen ska hända – är det ens sannolikt? I nästa steg hur illa det egentligen är om det ändå händer, är det irreparabelt eller går det att ”laga och återställa” och kan jag göra ngt för att förbygga det? Hur troligt är det egentligen att det nya jobbet ska bli en katastrof om det värsta händer - finns det ngn anledning att tro att jag inte kan hitta ett nytt jobb?

Att syna upp och ner-sidorna så här gör att man tar udden av de mest uppblåsta förhoppningarna och inbillade rädslor som leder oss fel.

3 The cost of Status Quo

Man säger att man sällan vi ångrar det vi gjorde, oftare det vi inte gjorde pga rädsla, lathet eller annat. Det kan kännas säkrare att låta ngt fortgå och det krävs en aktiv insats för att göra en förändring. Det vi tenderar att glömma och som kan stå oss dyrt är ”the cost of Status Quo”. Övningen går ut på att du gör en värdering av vad det är du gå miste om eller tvingas leva med om du inte tar ett beslut om förändring: Vilka dörrar stängs, vad är det jag aldrig kommer att upptäcka eller uppleva om jag inte tar det här beslutet och istället stannar ett helt liv på ett jobb jag inte tycker om – eller i en relation som inte är bra? Vad kommer det att kosta mig i framtiden om jag inte tar tag i mina problem – om jag inte slutar röka eller fortsätter äta osunt, inte rör på mig eller tar ett obekvämt samtal med någon om något som gått fel?

Finns det kanske beslut som du skjuter upp men borde ta, endera för att den oordning du är frustrerad över till stor del beror just på uppskjutna beslut, eller för att kostnaden för status quo är helt enkelt är för hög?