Mina mindre lyckade beteenden

Medan det förra inlägget handlade om varför vi reagerar som vi gör, ibland emot bättre vetande, handlar det här om några mindre lyckade beteenden.

Jag kan hinna med det också!

Myten om att hinna allt och klara av allt är just en myt: Det spelar ingen roll hur mycket tid jag har eller hur mycket tid jag sätter av till saker och ting – jag kommer aldrig att hinna med allt som jag vill.

Oavsett hur mycket och länge jag jobbar – har jag löst en sak så leder det ofta till en annan eller så är det någon annan som tycker att det är något annat jag borde ha gjort.

På samma sätt kan det vara hemma. Barnen är förstås viktigare än allt annat, kanske finns det en partner, men sen är det ett hus att ta hand om, släktingar och vänner som också ska hinnas med. Det är alltid något som behöver göras eller någon som borde få mer av dig och din tid. Sen kommer jag och det jag skulle vilja göra bara för mig själ– träna, meditera, läsa en bok eller ett hobbyprojekt.

Tillvaron innebär kompromisser och jag måste helt enkelt sätta gränser och välja vad av allt som verkar viktigt eller bråttom som inte ska bli gjort.

En bra liknelse är min tid som en glasburk fylld med stenar. Det finns bara så mycket plats och den kan inte rymma alla de stenar som jag eller andra skulle vilja fylla den med. Jag måste helt enkelt prioritera, välja bort och se till att det är de viktigaste stenarna som får ta plats först – innan allt annat grus fylls på av sig själv eller av andra. Om inte jag själv prioriterar vad som är viktigt för mig så kommer någon annan att göra det åt mig.

Säger JA till allt och alla

Ett Ja kan innebära möjligheter - men det betyder inte att det är Ja till allt och alla.

Det är lätt hänt att vara för generös med att säga Ja till saker man innerst inne inte vill pga andras förväntningar, jag vill inte göra ngn besviken eller helt enkelt pga Fear Of Missing Out – tänk om jag missat ngt eller inte får vara med!

Det är betydligt jobbigare att säga Nej men desto viktigare att kunna göra det. Ja innebär möjligheter men kommer alltid med en kostnad. Endera i form av tid, pengar, energi eller i form av de andra saker du måste säga Nej till - kanske inte just nu men till möjligheten att göra ngt viktigare och roligare lite längre fram.

Hur många gånger har jag inte i stundens ingivelse sagt Ja till något för att sedan när det är dags känna en olust för att jag endera egentligen inte vill, har tid eller förutsättningar att göra bra ifrån mig.

Prokrastinerar och tar min tillflykt till pseudo-arbete

Pseudoarbete är det jag gör när jag vet att det finns det där viktiga om borde göras men det är lite svårt och kanske obekvämt. I stället förhalar jag genom att ägna mig åt enklare saker som att ta hand om mejlhögen, läsa olika inlägg och artiklar eller scrolla på olika medier. Visst, det är ett slags sysslor och kan innehålla viktiga saker - men ofta handlar det om att tiden går medan jag betar av sånt som kanske inte spelar så stor roll eller som var viktigare och mer bråttom för någon annan än för mig.

Hur som helst så upplever min hjärna att jag är aktiv och gör nytta vilket triggar mina må-bra-hormoner. Men sen när dagen är slut har jag i alla fall inte hunnit med det där som egentligen var viktigast men som innebar en lite högre tröskel att komma igång med det.

Pseudoarbete känns bra för stunden men resulterar oftast i att det viktigaste aldrig blir gjort.

Jag multi-taskar

Vissa människor kan hävda att de är bra på multitasking men det är helt enkelt inte sant. De kan simulera multitasking genom att vara bra på att hoppa mellan olika uppgifter men de multitaskar inte, de bearbetar fortfarande bara ett ämne åt gången.

Visst, i vissa situationer är det viktigt att snabbt växla mellan olika uppgifter men det är en energi- och uppmärksamhetskrävande process där fokus, skärpa och effektivitet minskar radikalt. Det finns forskning som visar att verkningsgraden minskar med över 25% när ”Oj! det plingade till – ska bara kolla vad det var”. Det är mer än en arbetsdag som försvinner varje vecka. Kanske kunde jag göra något annat med den tiden….

I alla fall min hjärna är begränsad inte bara i antalet saker som den kan bearbeta samtidigt – exakt en – den är också begränsad i att bara kunna jonglera fem saker åt gången. Om jag försöker jonglera mer börjar jag tappa saker, vilket betyder att jag behöver stoppa och plocka upp dem hela tiden. Eftersom jag har fullt upp med att tappa och plocka upp saker hinner hjärnan inte sortera och fundera på vilka av dem som är viktiga eller bara bråttom för någon annan, stora eller små, enkla eller komplexa. Allt blir lika stort, bråttom och viktigt - inget blir riktigt gjort och jag blir jättestressad!

I normala arbets- och sociala situationer fungerar det mycket bättre om jag har ett begränsat antal saker på agendan just nu, fokuserar på en sak åt gången och strävar efter att just det ska vara det viktigaste just nu. Dyker det upp något annat i huvudet eller i en propå från någon annan får jag helt enkelt skriva ner det i en app som jag kollar igenom ibland – så slipper hjärnan försöka jonglera det också. Var det både viktigt och bråttom det som dök upp så får jag ta tag i det nu och istället skriva ner det där andra som inte blev gjort så jag kan släppa det för stunden.

Reagerar och agerar på allt i min väg

Det är mycket som pockar på – världen är full av spännande möjligheter som ”triggar” min uppmärksamhet. Människor omkring mig, notiser och aviseringar, marknadsföring och inte minst min egna infall och tankar som ploppar upp helt oönskat.

Eftersom det kostar att säga ja, jag inte kan multi-taska och att tiden aldrig räcker ens till allt som är viktigt så måste jag inte bara välja bort, jag måste dessutom låta bli att reagera på allt – inklusive den inre ap-flocken som tjattrar och vill ha uppmärksamhet (prova att inte tänka på nånting alls i två minuter så får ni se).

Då kan ett par kontrollfrågor komma väl till hands innan jag bär iväg

• Är det mitt att reagera på – har det ens med mig att göra?

• Är det verkligen det viktigaste just nu – behöver jag agera eller är det bara brus?

• Är det något jag kan påverka? Ingen ide att bli sur för att det regnar - det regnar i alla fall

Så vad gör jag då?

Vad gör jag nu då med de här insikterna. Hur kan jag få bättre koll på vad som är viktigt och ska prioriteras i tillvaron. Och hur ser jag till att det är det viktiga som blir gjort – utan att vara stressad över allt annat som inte hinns med när det är så rörigt som det är? Det ska vi titta in i de kommande inläggen!